Italian Baroque Era Painter, ca.1571-1610 Italian painter. After an early career as a painter of portraits, still-life and genre scenes he became the most persuasive religious painter of his time. His bold, naturalistic style, which emphasized the common humanity of the apostles and martyrs, flattered the aspirations of the Counter-Reformation Church, while his vivid chiaroscuro enhanced both three-dimensionality and drama, as well as evoking the mystery of the faith. He followed a militantly realist agenda, rejecting both Mannerism and the classicizing naturalism of his main rival, Annibale Carracci. In the first 30 years of the 17th century his naturalistic ambitions and revolutionary artistic procedures attracted a large following from all over Europe.  Related Paintings of Caravaggio :. | The Sacrifice of Isaac | Bacchus | Medusa | The Young Bacchus | Bacchus (detail) gg |
Related Artists:
John Constable
1776-1837 British John Constable Locations 1837). English painter and draughtsman. His range and aspirations were less extensive than those of his contemporary J. M. W. Turner, but these two artists have traditionally been linked as the giants of early 19th-century British landscape painting and isolated from the many other artists practising landscape at a time when it was unprecedentedly popular. Constable has often been defined as the great naturalist and deliberately presented himself thus in his correspondence, although his stylistic variety indicates an instability in his perception of what constituted nature. He has also been characterized as having painted only the places he knew intimately, which other artists tended to pass by. While the exclusivity of Constable approach is indisputable, his concern with local scenery was not unique, being shared by the contemporary Norwich artists. By beginning to sketch in oil from nature seriously in 1808, he also conformed with the practice of artists such as Thomas Christopher Hofland (1777-1843), William Alfred Delamotte, Turner and, particularly, the pupils of John Linnell. Turner shared his commitment to establishing landscape as the equal of history painting, despite widespread disbelief in this notion. Nevertheless, although Constable was less singular than he might have liked people to believe, his single-mindedness in portraying so limited a range of sites was unique, and the brilliance of his oil sketching unprecedented, while none of his contemporaries was producing pictures resembling The Haywain (1821; London, N.G.) or the Leaping Horse (1825; London, RA). This very singularity was characteristic of British artists at a time when members of most occupations were stressing their individuality in the context of a rapidly developing capitalist economy
lennart nilsson
1992, intestines of a new-born baby . colour photograph. lennart nilsson photography ab, stockholm
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.